Mardrömmen på Skånsta Ryttare: hästar med viruset EHV1

Det här blogginlägget hade jag tänkt ägna åt att beskriva vilka aktiviteter Gun, Torden och de andra invånarna på Skånsta Ryttare ägnat sig åt sedan Nyårskadriljen. Ridskolan skulle ha fullt upp med sin vanliga verksamhet med lektioner, tävlingar, kurser, ungdomsverksamhet, m.m. och tävlingsekipagen skulle vara i full färd med sina respektive träningar inför kommande tävlingssäsong.

Men av detta har det inte blivit någonting. Istället befinner vi oss sedan två veckor tillbaka i något som endast kan beskrivas som en mardröm. Det började med att en häst fick feber och dagen efter när ytterligare två hästar fick feber, stängde vi båda våra ridhus för utomstående ekipage. Den tredje dagen fick ytterligare två hästar feber, varav Gun var den ena. Dag fem föll hästen Albin ihop efter att ha tagit några steg in i sin hage på morgonen; och där och då började det gå upp för oss att vi inte hade att göra med någon släng av förkylningsvirus eller influensa, utan något värre.

Skånsta Ryttare har drabbats av EHV1

De av oss privathästägare som var närvarande då Albin kollapsade hjälpte personalen att få upp honom på benen igen och stötta honom i väntan på veterinär. Det blev hästambulans med hängmatta för vidare färd till universitetsdjursjukhuset i Uppsala. Misstanke om viruset EHV1 med neurologiska symptom väcktes och efter provsvar bekräftades så småningom att det är denna ovanliga form av EHV1 som Skånsta Ryttare nu har drabbats av.

Albin fick två dagar senare sällskap av Gun som efter flera dagar med hög feber började bli ostadig på bakbenen och varken ville äta eller dricka och dessutom inte kunde kissa. Så det blev akut ambulansfärd även för henne till Uppsala. Det råder strikt besöksförbud på hästsjukhusets isoleringsavdelning, men Gun blev så låg och inåtvänd och matvägrade, så veterinärerna frångick reglerna och sa till oss att Gun behövde träffa sin familj. Så husse och jag åkte varje dag till henne för att pyssla om henne. Och se, då åt hon samtidigt som vi satt i boxen hos henne med en fikakorg.

Gun och Albin fick komma hem

Efter en vecka på sjukhus ansågs det att både Gun, Albin och en ponny som också vistats på sjukhuset, var så pass stabila att de kunde få komma hem för konvalescensen. Efter all dramatik och sorg efter de två hästar som inte klarat sig dittills, var glädjen stor när dessa tre kom tillbaka. Gun och Albin har blivit väldigt tajta och står mestadels mule mot mule eller tätt bredvid varandra på var sin sida om boxväggen.

En lite skojig sak är att Gun fick mash på sjukhuset men vägrade äta den, men när hon kom hem fick hon sin gröt tillsammans med Nutrolin®-oljan och då åt hon med sin vanliga aptit. Albin å sin sida har aldrig i sitt liv gillat någon sorts soppa, men Guns gröt med Nutrolin®-olja tycker han är jättegott, han har heller inte alls något emot att få fiskoljedoftande pussar av Gun genom boxgallret. Det här är ljuspunkter i vår annars dystra tillvaro.

Skånsta Ryttare kämpar på tillsammans

I skrivande stund har vi förlorat tre hästar i sjukdomen och drygt 20 av anläggningens sextiotal hästar är sjuka i något stadium av viruset. Varje dag insjuknar en till två hästar i feber och vägen till Uppsala börjar kännas alltför bekant.

Hela Skånsta Ryttares anläggning är isolerad och stängd för utomstående. Personal och hästägare kämpar sida vid sida med att sköta de dagliga sysslorna. Stallet är uppdelat i flera delar och vartefter antalet sjuka hästar ökar, så sätts det upp skiljeväggar och avspärrningar.

Ena ridhuset är omgjort till stall med mobila boxar för de hästar som ännu inte insjuknat. Vi desinficerar, tvättar, sopar, bygger, skottar snö, står med pannlampor i mörkret och med hjälp av bergborrar görs nya hål för stängselstolpar – allt för att isolera och försöka hålla smittan borta från dem som ännu inte är sjuka. Vi hjälps åt med allt och när någon emellanåt tappar modet finns det alltid någon som drar upp en igen. Vi är också tacksamma för all uppmuntran i form av godsaker till både två- och fyrbenta, kaffebröd, mat och uppmuntrande meddelanden som levereras till Skånsta Ryttare av medlemmar och allmänhet som på detta sätt vill hjälpa till.

I nästa blogginlägg berättar jag mer om hur det går för oss och till dess – håll tummarna för oss!

Bästa hälsningar från Katja och Gun på Skånsta Ryttare