Hästen Gun får ny boxgranne och kompis

Det där med vänskapsband verkar fungera ungefär likadant hos hästar som hos oss människor, med vissa stämmer kemin och med andra inte lika bra.

Gun och Skånstas vite krigare, Albin, blev varandras stöd under tiden de var sjuka i EHV och vi har otaliga bilder på dem där de står tätt tillsammans, endast skilda åt av boxgallret. De blev så till den grad fästa vid varandra att vi på riktigt undrade om det alls skulle gå att skilja dem åt när de tillfrisknat. Kanske kände de att de hade ett speciellt band då de är lika gamla och faktiskt har vuxit upp tillsammans? De gick olika vägar efter att de fått sin utbildning som unghästar, Albin för att bli tävlingshäst i dressyr och sedermera ridskolehäst medan Gun tog plats i avelsboxen.

Hur som helst, så blev det en successiv avvänjning under konvalescensen då Albin fick gå i hage med nestorn Torden på dagarna med Gun i någon av de angränsande hagarna och så vande de sig vid att inte alltid ha varandra nära. Eftersom Albin alltid trivts i sin utebox fick han så småningom flytta tillbaka dit igen och Gun fick istället en ny boxgranne, Zirkon, till vardags kallad Snille. 

Snille vann Guns förtroende

Snille är en stilig tioårig fuxherre med bred bläs och fyra vita strumpor, energisk och full av hyss. Snille såg ut att tycka det var toppen att bli boxgranne med Gun, som tidigare EHV-patienter hade de ju till exempel mycket gemensamt. Gun var dock inte alls imponerad utan ignorerade högdraget alla hans ihärdiga försök till kontakt. Nu har hon dock fallit till föga för hans charm och de har blivit bästa vänner. De kompletterar även varandra fint för på ridturerna är Snille säkerheten själv och går alltid först, medan Gun kan vara trygg i andra situationer. Som vid ettårskontrollen av EHV-hästarna då Snille var alldeles vild i ridhuset ända tills någon kom på att vi skulle hämta in Gun, varpå Snille genast lugnade sig och besiktningen kunde genomföras utan vidare mankemang. 

Snille är ett busfrö, bland annat har han gjort det till en sport att ta sig ur hagen närhelst han vill. Från början lämnade han spår efter sig i form av trasiga stängsel, men efter flera veckors träning har han förfinat tekniken så att man lämnas att undra hur det gått till när han plötsligt knallar omkring utanför hagen. En liten ledtråd fick jag häromveckan när jag fann Snille i färd med att försöka åla sig mellan trådarna i grinden in till Gun! Jag kom i grevens tid för att hinna hejda tilltaget, en minut senare och han hade varit inne hos henne.

Gun har haft otur med en skada på ena bakbenet

Sedan senaste blogginlägget har Gun fått en skada, förmodligen något hon gjort i hagen vilket resulterade i ett svullet bakben och hälta. Efter undersökning och ultraljud ordinerade veterinären smärtstillande samt vila med promenader två gånger om dagen i en vecka och det har gjort susen. Svullnaden har gått ner, hältan är borta och efter att ha skrittat en vecka har vi nu fått börja trava. Gun är ohalt och glad över att få vara igång igen. Snille och matte Sanna har ställt upp och hållit oss sällskap och promenerat och skrittat ut med oss. Kanske bäst av allt, tycker Snille, är att Gun efter skadan nu flyttat till en angränsande hage så de kan stå nära varandra även ute. Då behöver han ju liksom inte anstränga sig med att ta sig ut hela tiden.

Lyckligt ovetande om coronaepidemin och eländet det orsakar fortsätter Gun, Torden och Albin att som vanligt äta sin gröt med Nutrolin® HORSE Sport och Snille, han äter också gröt men med Nutrolin® HORSE Skin & Coat.

Varma hälsningar från Katja och Gun på Skånsta Ryttare