Hästen Gun är sjuk

Eftersom jag tycker om att skriva blogginlägg brukar det räcka med att jag bara sätter mig vid tangentbordet för att orden ska rassla ner. Men nu känns det trögt för jag vet inte riktigt med vilka ord jag ska inleda texten – eller om jag kanske inte ska göra det alls? Jag kanske bara ska lägga ner? Varför gruvar jag mig så, tänker ni kanske. Jo, det är ju ett nytt år och jag vill sprudla av energi och idéer på alla aktiviteter som ska genomföras i år, med hästarna på Skånsta och med hundarna och hästarna på Hagaberg. Ett offentligt instagramkonto är till och med förberett för att kunna hashtagga.

Primus motor och centrum för allt detta är Gun, och det är där problemet ligger. Gun är nämligen sjuk. Det syns dock inte på henne och en utomstående skulle inte märka något alls för hon är glad och hon är pigg och tar gärna ett eller ett par krumsprång när hon släpps ut i hagen på morgnarna. Men vi började notera små förändringar hos Gun några veckor innan jul. Varför orkar hon inte hålla i galoppen i vissa svängar? Börjar hon inte bli lite tunn? Äh, vi får skärpa oss och rida bättre helt enkelt och så ökar vi på maten.

Gun får gå igenom en omfattande utredning

Sagt och gjort, vi skärpte till oss under ridpassen och foderstaten sågs över, men något gnagde ändå i oss. Så det blev veterinärbesök och det togs träckprov och blodprov och Gun studerades från alla vinklar, i stillastående och i rörelse och där fanns inget att klaga på. Men, efter grundliga undersökningar och konsultation av utländsk expertis konstaterades det att Gun har cancer, att den är elak med dålig prognos och att den härstammar från en ink hon haft på bringan i hela sitt liv.

Gun ska få njuta av livet

Det var med en viss känsla av overklighet vi satt i mötesrummet på kliniken och fick läget klart för oss. Vi var eniga om att någon behandling blir det inte tal om. Det skulle innebära för stora påfrestningar och det är något vi aldrig kommer att utsätta Gun för. Istället beslutade vi att hon får fortsätta hänga med så länge hon är glad och pigg och inte visar tecken på smärta eller obehag. Hur lång tid vi får vet ingen. Vi kommer självklart att hålla ännu noggrannare uppsikt över henne än vanligt och veterinärerna kommer att titta till henne varje gång de är på besök i stallet. Vi är förkrossade och fortfarande förmodligen i lite av ett chocktillstånd av beskedet, men försöker göra det bästa av den tid vi har kvar med vår fina, fina Gun.

Än så länge har vi Gun kvar, hon mår bra, äter massor och som den diva hon är trivs hon utmärkt med all den extra uppmärksamhet hon får. Nu hoppas vi på lite mer snö så att vi kan ta fler fina vinterfoton, men sedan kan gärna våren få komma snabbt tycker vi. Bifogar nytagna bilder som vi hann ta innan snön försvann, samt bild på Jennifers och mina nya hårclips med ett peppande budskap.

Hälsningar från Katja och Gun på Hagaberg för Skånsta Ryttare