Livet med fyrbenta familjemedlemmar är aldrig enahanda, vilket är bra om man tycker om att göra blogginlägg – det finns alltid något att skriva om. När jag författade det förra inlägget hade Gun just blivit skadad i hagen, så de närmast följande två veckorna ägnades åt sårvård och medicinering. Om man ska försöka se positivt på det hela så var vi ändå ”bara” på rehab-stadiet med Gun och så är jag numera – om än självutnämnd sådan – proffs på kompresser och bandagering. Men, faktum kvarstår att skadan tog på Gun vars kropp redan hade fullt upp med återhämtningen efter EHV-viruset, och vi konstaterade att vi hamnat på ruta ett igen då vi skulle återta rehab-träningen. Gun blev fort trött och började släpa bakbenen och hon blev även lite vinglig.
