I dessa tider när i princip all klubbverksamhet är inställd är det lätt att tappa fokus. Allt du sett fram emot inför årets säsong blir plötsligt avblåst. Kanske har du tränat hela vintern, eller så har du fokuserat på annat och sett fram emot att få starta upp säsongen med ny kraft och energi. Vad kan man göra i dessa tider då? Talar jag för mig själv så tappar jag lätt fokus när jag inte har något att se fram emot. Även om hundträning är jättekul så är det något speciellt när man har en tävling inplanerad. Det är då man får kvitto på allt man tränat inför!
Molly (3 år) började i början av 2020 besväras av kladdiga eksem mellan trampdynorna (fukteksem) och har till och från slickat mycket på sina tassar. Hon fick sedan problem med sina öron, med en överproduktion av mörkt vax. Detta ledde till att hon kunde klia så mycket att det blev sår och hon fick ha tratt på sig, när vi inte hade koll på henne. Förutom det hade hon mycket mjäll och eksem (ytligt) i huden samt sår runt munnen. Man misstänkte jästsvampinfektion av en eventuell foderallergi och hon schamponerades med svampdödande schampo i kombination med öronrengöring och strikt utfodring av veterinärfoder.
Sedan förra blogginlägget har vi haft ”ettårskontroll” av alla de hästar på Skånsta som drabbades av den neurologiska varianten av EHV-1. Av dessa hästar är Gun en av fyra som ingår i en specialstudie under ledning av Cajsa Ericson, MSc Vet PT, och har därför följts upp regelbundet under året som gått. Studien har inriktats på rehabiliteringen av hästar med neurologiska symptom orsakade av EHV-1. Hästarna har fått individuellt anpassade rehabiliteringsprogram och träningen har noga följts upp och noterats.
En finsk fettsyreforskare led själv av torr, kliande hud. Han utvecklade och patenterade en oljeblandning som förstärker hudens naturliga skyddslager, dvs. barriärfunktionen. Barriärfunktionen är på sätt och vis hudens vattentätning. Då fukten hålls i huden skyddas huden även mot allergener. Detta är speciellt viktigt för atopisk hud.
Veckorna har flugit iväg sedan det förra blogginlägget och man kan förledas att tro att det inte hänt något under tiden. Men så är alls icke fallet, när man har fyrbenta varelser omkring sig händer det nämligen något precis hela tiden, stora saker och små. Det är en konstant blandning av tragedi och komedi och jag brukar säga att man får utlopp för hela sitt känsloregister med den här livsstilen. Och ja, vi har gråtit över två hästar som vi tvingats säga farväl till av olika skäl och ja, vi har fått skratta och känna allt annat däremellan även den senaste tiden.
Oljor har redan länge använts i hundens kost som fettsyretillskott. De allra första kommersiella specialprodukterna kan ha kommit ut på marknaden redan på 1950-talet. Hansen och Wiese (1951) publicerade en undersökning där brist på fettsyror i hundens kost kopplades samman med ett flertal hudproblem.
Icons bekymmer började sommaren 2018 – han blev då ilsket röd på halsen, tappade nästan all päls och kliade sig mer än vanligt. Först trodde vi att det hade med värmen att göra eftersom det var så varmt, plus att det vart mycket träning på jaktapporteringen (i vatten) för honom. Samt att han dreglar ju ganska mycket.
I skrivande stund är året bara några dagar gammalt och när jag blickar tillbaka mot året som gick kan jag bara konstatera att jag känner mig som någon som trillat ner från ett träd och blivit lite omskakad. Vad var det egentligen som hände under 2019? Det var ett prövningens år för vårt stall med utbrottet av EHV i januari med många hästar som blev mycket sjuka, varav flera i den neurologiska varianten av sjukdomen som bl.a. orsakade fyra hästars död, samt isolering och avbrott i verksamheten i nästan ett halvår med allt vad det innebär.
Nu är vi i början av januari och vi kickar igång år 2020. Det slog mig precis att det är första gången på 4-5 år med helt fräscha och friska tassar på min hund Styrka. Hon är nu 9,5 år (född maj 2010) men pigg och frisk så hon hänger med på allt vi gör. Dragturer, snöplums, lydnad och hårda spår. Hon får naturligtvis lite lättare fysiska uppgifter än unghunden.
”Elsa, som är en cockerspanielflicka i sina bästa år (snart 8), är en härlig och tillgiven hund mot de hon gillar, för övrigt har hon mycket stor integritet. Hon älskar att ströva i skog och mark, bära pinnar, hämta tofflor, vila på soffan, ha sin egen dunkudde i sängen och göra trix.” berättar matte Elisabeth. Elsas vardag har ändå inte varit problemfri eftersom hon har lidit av torr nos, mycket känsliga tassar och även utslag i huden under flera år.