Veckorna har flugit iväg sedan det förra blogginlägget och man kan förledas att tro att det inte hänt något under tiden. Men så är alls icke fallet, när man har fyrbenta varelser omkring sig händer det nämligen något precis hela tiden, stora saker och små. Det är en konstant blandning av tragedi och komedi och jag brukar säga att man får utlopp för hela sitt känsloregister med den här livsstilen. Och ja, vi har gråtit över två hästar som vi tvingats säga farväl till av olika skäl och ja, vi har fått skratta och känna allt annat däremellan även den senaste tiden.
Category Archives: Skånsta Ryttare
I skrivande stund är året bara några dagar gammalt och när jag blickar tillbaka mot året som gick kan jag bara konstatera att jag känner mig som någon som trillat ner från ett träd och blivit lite omskakad. Vad var det egentligen som hände under 2019? Det var ett prövningens år för vårt stall med utbrottet av EHV i januari med många hästar som blev mycket sjuka, varav flera i den neurologiska varianten av sjukdomen som bl.a. orsakade fyra hästars död, samt isolering och avbrott i verksamheten i nästan ett halvår med allt vad det innebär.
Jag brukar tycka att november är den absolut tråkigaste månaden på hela året och i år har jag verkligen fått vatten på min kvarn – bokstavligt! Sedan det senaste blogginlägget har det nog regnat nonstop och vi för en ojämn kamp mot den allestädes närvarande leran. Hästarna ägnar sig glatt åt gyttjebad på dagarna och vid insläppstid är det sådan trängsel vid spolspiltorna att vi kanske borde införa kölappar.
Nu är hösten här med all sin färgprakt och fram tills för någon vecka sedan har vi kunnat njuta av fina dagar med sol och härliga uteritter. Förutom turer med Gun har jag haft nöjet att rida ut på Torden som låter hälsa att han mår prima och är glad och pigg – jag kan lova att det märks för redan när Torden sträcker ut i trav får Gun ta till galopp för att hänga med. Albin har också fått njuta av uteritter under hösten och framförallt är han tillbaka i lektionsverksamheten. Han tycker helt klart det är roligt att både hoppa och krumelura på dressyrspecialen igen.
Nu är sommarledigheten över och hösten i antågande. Här på Skånsta har vi fått njuta av en fin sensommar med varma dagar då hästarna kunnat gå kvar ute dygnet runt i sina hagar, vilket gett en viss rondör på några ponnymagar. Men detta lär det snart rådas bot på för nu är det full aktivitet med lektioner och träningar. Några av privathästarna har även hunnit komma ut på tävlingar.
Efter två intensiva veckor med ridläger, hopp- och dressyrkurser har hästarna på Skånsta fått ett välförtjänt sommarlov. Det var glada ryttare som gjorde sig klara för ritten till sommarbetet och även hästarna kände på sig att något speciellt väntade.
Livet med fyrbenta familjemedlemmar är aldrig enahanda, vilket är bra om man tycker om att göra blogginlägg – det finns alltid något att skriva om. När jag författade det förra inlägget hade Gun just blivit skadad i hagen, så de närmast följande två veckorna ägnades åt sårvård och medicinering. Om man ska försöka se positivt på det hela så var vi ändå ”bara” på rehab-stadiet med Gun och så är jag numera – om än självutnämnd sådan – proffs på kompresser och bandagering. Men, faktum kvarstår att skadan tog på Gun vars kropp redan hade fullt upp med återhämtningen efter EHV-viruset, och vi konstaterade att vi hamnat på ruta ett igen då vi skulle återta rehab-träningen. Gun blev fort trött och började släpa bakbenen och hon blev även lite vinglig.
Nu är vår anläggning äntligen öppnad igen efter en lång och tung vinter och vår som präglats av kriget mot EHV-viruset. Det var en härlig känsla när vi, personal, hästägare och medlemmar tillsammans under en helg skrubbade rent och sanerade stallet inför öppnandet. Alla grimmor, grimskaft, borstar m.m. skötselsaker slängdes, hästar badades och så kunde vi hänga upp de nya fina grimmorna och skötselväskorna som skänkts till ridskolehästarna.
I takt med att dagarna blivit ljusare och termometern visat behagligare temperaturer så har även optimismen stigit hos både två- och fyrbenta invånare på Skånsta. Sedan det förra blogginlägget har nedräkningen på vår 28 dagar långa karensperiod inletts och de friskaste hästarna har så smått börjat sättas igång i arbete. Gun, Torden och Albin har fått lämna sjukhagarna där de inlett sin dagliga utevistelse med gradvis ökning av antalet timmar och nu går de i större hagar.
Det är ganska märkligt hur man under extraordinära omständigheter, som under flera veckor för oss på Skånsta nu präglats av kaos, oro, stress och konstant trötthet, ändå kan hitta någon sorts fungerande vardag. För det är det vi gjort under dessa veckor med EHV-1 viruset. Var och en utför fokuserat sina uppgifter och det sitter numera i ryggmärgen att fötterna ska doppas i hinkar med desinfektionsmedel, händer desinficeras och kläder tvättas konstant.