Kategori arkiv: Skånsta Ryttare

Veckorna har flugit iväg sedan det förra blogginlägget och man kan förledas att tro att det inte hänt något under tiden. Men så är alls icke fallet, när man har fyrbenta varelser omkring sig händer det nämligen något precis hela tiden, stora saker och små. Det är en konstant blandning av tragedi och komedi och jag brukar säga att man får utlopp för hela sitt känsloregister med den här livsstilen. Och ja, vi har gråtit över två hästar som vi tvingats säga farväl till av olika skäl och ja, vi har fått skratta och känna allt annat däremellan även den senaste tiden.

I skrivande stund är året bara några dagar gammalt och när jag blickar tillbaka mot året som gick kan jag bara konstatera att jag känner mig som någon som trillat ner från ett träd och blivit lite omskakad. Vad var det egentligen som hände under 2019? Det var ett prövningens år för vårt stall med utbrottet av EHV i januari med många hästar som blev mycket sjuka, varav flera i den neurologiska varianten av sjukdomen som bl.a. orsakade fyra hästars död, samt isolering och avbrott i verksamheten i nästan ett halvår med allt vad det innebär.

Jag brukar tycka att november är den absolut tråkigaste månaden på hela året och i år har jag verkligen fått vatten på min kvarn – bokstavligt! Sedan det senaste blogginlägget har det nog regnat nonstop och vi för en ojämn kamp mot den allestädes närvarande leran. Hästarna ägnar sig glatt åt gyttjebad på dagarna och vid insläppstid är det sådan trängsel vid spolspiltorna att vi kanske borde införa kölappar.

Nu är hösten här med all sin färgprakt och fram tills för någon vecka sedan har vi kunnat njuta av fina dagar med sol och härliga uteritter. Förutom turer med Gun har jag haft nöjet att rida ut på Torden som låter hälsa att han mår prima och är glad och pigg – jag kan lova att det märks för redan när Torden sträcker ut i trav får Gun ta till galopp för att hänga med. Albin har också fått njuta av uteritter under hösten och framförallt är han tillbaka i lektionsverksamheten. Han tycker helt klart det är roligt att både hoppa och krumelura på dressyrspecialen igen.