Det här blogginlägget hade jag tänkt ägna åt att beskriva vilka aktiviteter Gun, Torden och de andra invånarna på Skånsta Ryttare ägnat sig åt sedan Nyårskadriljen. Ridskolan skulle ha fullt upp med sin vanliga verksamhet men av detta har det inte blivit någonting. Istället befinner vi oss sedan två veckor tillbaka i något som endast kan beskrivas som en mardröm.
I skrivande stund är det nya året bara ett par dagar gammalt och vi har tagit oss igenom julstök och ett nyårsfirande som för oss med fyrbenta familjemedlemmar ofta är något vi helt enkelt bara måste genomlida. I år har smällandet varit ganska modest i vårt område, vilket vi är väldigt tacksamma över. Troligen beror detta på att vår kommun av hänsyn till djur och natur förra året införde generellt förbud mot smällare och raketer, annat än nyårsafton mellan 23.30 och 00.30.
”Du behöver ett nytt projekt!” sa vår ridskolechef efter en tid då jag gått och sett dyster ut efter att favorithästen sedan många år gått vidare till de evigt gröna ängarna. Och så kom det sig att jag fick ta hand om Cunigunda, ett sto som efter några år i avelsboxen skulle få prova ett nytt jobb som ridskolehäst, se tidigare inlägg i Nutrolin-bloggen.
Hästen Cunigunda, eller Gun som hon kallas till vardags hade gjort sitt i avelsboxen då hon var elva år gammal. Hon har fått tre fina föl som alla är kvar hos sin uppfödare för utbildning och förhoppningsvis framgångsrika karriärer som hopphästar. Gun själv ska få en ny uppgift i livet som ridskolehäst på ridskolan Skånsta Ryttare.
